undersoffan

Då har  man varit hemma från Leeds i lite mer än en vecka... (känns som betydligt mer faktiskt) och första veckan på jobbet är avklarat. Det har varit en spännande vecka en vecka med mycket att göra, ett antal sena kvällar också för den delen. Men de är lugnt, har inte haft tråkigt i alla fall så.

Men nu sitter jag här i Annas bäddsoffa efter min efterlängtade sovmorgon och funderar över dagen. Nu är de alltså dags att flytta in i Karins lägenhet där jag ska bo de närmaste två månaderna... Helt själv!

Senaste tre månaderna har jag haft Manne i ett rum typ tre meter bort och inte spänderat mer än min sovande tid själv och nu den senaste veckan har jag spänderat min tid på jobbet eller hemma hos Anna med henne i hennes säng en meter bort. Hur fan ska de här gå.

Vi får väll se jag kanske flyttar tillbaka till Annas soffa imorgon om de blir för jobbigt :P

Da sitter man har pa flygplatsen alltsa, om mindre an en timme lyfter planet och vi har haft en underhallande taxiresa med en pratglad taxichaffor med ett valdigt spannande skratt. Vilket vi fick erfara pagrund av nagra galna internationella studenter som inte kunde sluta springa ikapp med taxin. :P

Ja jag borde plugga! Ja vet men lite pauser behöver man ibland och jag måste ju se till så att jag håller denna blogg vid liv så att en lång jävel inte börjar undra ;)

Helgen har spenderats långt ifrån de pluggosande rummet jag har kallat mitt hem de senaste 3 månaderna, jag har haft familjen på besök. Vilket har inneburit långa promenader på Leeds gator, ett besök i York samt massor med god mat och fika. En del nya inköp har också gjorts så klart. Några små bilder får sammanfatta helgen.







Nu är de inte långt kvar, blir lite intensiv plugg, hej då fest med de internationella och sen hemfärd.

"Här är det vår, påskliljorna liljar." - Pappa i Leeds pratandes i telefon med förhoppningsvis någon trevlig människa på svenskmark.

Ibland förstår jag verkligen inte hur andra människor tänker.

Visst att man kan väsnas ibland och inte riktigt tänka på att de kanske hörs... men kom igen.

De som har pratat med mig på skype vet hur lyhört det är här. Går det förbi någon utanför min dörr och pratar i normalt tonläge så låter det som personen sitter bredvid mig. Enligt mig borde resten av de boende i denna Hall höra det också, eller jag kanske har fel?

Men nu, klockar är midnatt här, så befinner sig ett stort antal av mina grannar i köket (vilket är rummet bredvid mig) med någon typ av boll eller liknande som tydligen studsar väldigt bra... behöver jag säga mer. Jag tror desutom att det är någonting annat som dunsar in i väggarna med jämna mellanrum tillsammans med gälla tjejskrik och diverse höga rop och skrik.

Brittiska ungdomar verkar inte ha så mycket till respekt om jag får säga så... Efter att veta hur "köket" (som vi kallar sopprummet) och hallen ser ut konstant även om en städerska kommer och städar dagligen och hur ljudvolymerna brukar ligga, framförallt efter 12 så kan jag faktiskt säga det och känna mig ganska säker på min sak. Visst svenskar är inga änglar men de har fan så mycket mer respekt för sin omgivning.

Slutsats: Jag kommer inte sakna mina grannar här när jag åker hem till Sverige i alla fall.